Jag har själv i.d men nästa gång blir det nog lily lolo
Jag lovar dyrt och heligt att jag aldrig ska klippa lugg igen och att jag aldrig ska färga håret något mer.
Suck, vad jag låtit mig själv förfalla i år, snart December och jag mår skit, fortfarande, och jag ser tyvärr inget slut på det.
Mina sk. nyårsuppdrag, sådant som jag tänkt klara av detta året är det helt åt helvete med. Jag ska nog inte lämna några såna här nästa år, jag klarar ju inte av det i alla fall. Och nu har jag en månad kvar och om jag känner mig själv så kommer det inte hända nåt.
Det jag skrivit i grönt skrev jag i April i år, det i rosa är så som det är nu.
Uppdragen:
Tänka positivt, göra saker helhjärtat
- Åh, vad jag oroar mig för att jag inte ska trivas på nya skolan, tänk om det bara är en massa snobbar där… Å jag vet inte ifall det är min grej heller…
Tänka positivt, det blir säkert jättebra…hoppas jag…
Så här va det: Jag var och snurrade lite på sjuksköterskeprogrammet i Gbg, men jag hade extrem ångest över att det inte alls va vad jag ville läsa till och sedan jobba med och varför utbilda sig till något man inte vill bli?
Nu har jag lyckats hoppa av och läser nu istället en kurs i positiv psykologi. Den handlar om happiness och välbefinnande.
Tror det kan bli bra.
Så här är det: Jag har inte tänkt särskillt positivt alls sedan dess, under happiness kursen blev jag bara med deppig och nu är det värre, jag kanske ska ta livet av mig.
Är det inte bätte sen när det börjar bli lite varmare så jag kan va ute så gör jag det.
Göra saker helhjärtat kanske det går lite bättre med, jag är ju deppig helhjärtat.
Tanken är att jag söker jobb för att få min arbetslivserfarenher för att kunna komma in på psykologprogrammet som jag inte vet i fall jag vill gå längre.
Jag vill ingenting längre.
Börja träna, bygga muskler, öva smidighet
Å jag är en sån latmask, har inte tränat sen i våras men nu har Sam å jag bestämmt att vi ska börja träna nåt nu i vår, så får jag ta det från där.
Får se vad det blir bara, jag vill dansa också…
Så här blev det: Har inte tränat ett skit, har bara gjor lite sit-ups men inget regelbundet. Ska ta tag i detta nu.
Så här är det: Jag har inte tränat ett skit, jag försökte ta en promenad om dan men det funkade bara i en vecka jag vill liksom inte riskera att stöta på någon ”bekant” som ska leka trevlig.
Bli av med obsessions och ovanor
-Jag kan inte riktigt lita på att alla tankar å idéer jag har är sanna eller stämmer med verkligheten eller andras uppfattning, för det kanske de inte alltid gör.
Därför ska jag bombardera de jag älskar(å som älskar mig) med mina tankar så får jag se vad de säger om det, när jag får någon tanke som är jobbig.
- Jag får väldigt lätt för mig saker, å sen blir de ”sanna” i mitt huvud. Det ska ändras på.
- Jag oroar mig för saker å får en sk. passiv ångest ibland, ska bli mer kreativ i ångesten 
- Jag ska skaffa ett självförtroende så jag slipper ha komplex för min personlighet, ja vet, det är en knepig grej att ha komplex för…
-Sluta tänka på att jag ser konstig/knepig ut eller att mitt fejs är konstigt å fult. Det är bara i mitt huvud det är så.
Det är lite konstigt, hade mitt fejs suttit på ngn annan hade jag tyckt det va fint, men det är bara inte ”Jag”
Så här blev det: Jag oroar mig fortfarande, men nu är jag faktiskt mer kreativ och problem orienterad i mitt tänk, dvs. att jag försöker hitta lösningar istället för att bara panika över det.
Självförtroende är ju en bra grej, men självkänsla är bättre, men jag behöver öva på båda, hela tiden.
Så här är det: Det är skit med allt, och jag har inte kännt att jag kunnat prata med älskligarna, de vill inte lyssna eller så har de egna saker att bekymmra sig över. Jag vet iofs. att jag har en tendens att tona ner allt som är dåligt och inte berätta vad jag verkligen känner också och det hjälper ju inte riktigt. Det känns som jag inte har någon kontroll över något och att all skit som händer är för att jag förtjänar bara skit.
Äta nyttigt, undvika sötsaker
- Dels för hälsa, tar jag bort sockret(vilket jag får i mig ganska mkt) tror jag uvi:n kan försvinna för gott, å så ska jag äta mer frukt å grönt, är lite dålig på det nu. Dricka mer vatten för det är jag också dålig på.
Sen är ju chips faktiskt godare än godis…
Så här blev det: Har gått upp ca 5 kilo sedan januari, å det är inte bra. Jag mår skit utav det å jag kan inte ha mina snyggaste jeans längre. Väger nu 57 å har aldrig varit över 55 förut. ÅNGEST!!! Jag äter för mycket godis jag tränar inte, å mina rutiner är helt fucked-up efter att ha bott ihop med en ”nattmänniska” en tid nu. Jag ska gå ner till 50 innan juni(så jag kommer i bikinin), tror inte jag kan det men 15 maj ska jag väga 53 iaf. Man måste ha delmål =) Men mer frukt har det blivit iaf. men jag är fortfarande dålig på att dricka, vet inte varför men jag tycker det är så äckligt.
Så här är det: Nu väger jag 60 kg och jag känner mig ful och äcklig, jag äter för mycket och i stort sätt bara onyttigt, jag dricker fortfarande inte vatten som jag ska, det är så äckligt, jag gillar inte att dricka. Har funderat på att banta ner mig, nu när jag inte har så mycket aptit utan bara trycker i mig saker ändå så skulle det ju bara funka bra men jag orkar inte bry mig.
Inte hålla tillbaka mig själv och min personlighet
-Som jag nämnde ovan så har jag lite komplex för mig själv, min person mest.
Men det ska jag ändra på, å sen ska jag våga ”va mig själv” mer.
Hur det nu är…
Så här blev det: No change, det har snarare blivit värre, förut vågade jag prata inför människor, men igår blev jag nervös över det med. Men mitt problem är fortfarande att prata MED människor. Det är så jobbigt.
Min låga självkänsla gör att jag har svårt att va mig själv för då tror jag att alla kommer tycka jag är flummig å ointelligent etc. Men jag kan inte låtsas vara någon annan heller så då blir jag istället Ingenting alls.
Men jag tror självkänsla is the key to this problem. Då är det bara hur man fixar en självkänsla…
…kanske prozac?
Så här är det: Värre, jag hatar mig själv och jag blir förvånad varje gång någon säger något positivt om mig. Jag kan inte va mig själv för jag är bara fel jämt, jag måste tänka på vad jag säger och gör hela tiden och när jag försöker, typ på arbetsintervjuer så blir det bara fel. Jag är verkligen inte någon social människa, det blir ju bara fel jämt. Det bästa är när jag bara är själv och inte behöver göra nåt, då behöver jag inte bevisa att jag är nåt eller kan en massa saker(vilket jag inte gör).
Jag gillar inte mäniskor men jag vet också så fort jag säger det att det inte är sant, jag vill bara inte att dom ska. Slå innan du blir slagen liksom.
Jag funderar på allvar att börja med någon form av lyckopiller men jag vill inte ha vadsomhelst, en del såna saker har ju inte så roliga bieffekter, typ att man går upp i vikt eller blir mer deprimerad. Fast egentligen kanske jag bara funderar på det för att få tag på piller så jag kan se vad som händer om jag tar alla på en gång.
Just nu är det inte så bra och bara för det verkar bra behöver det inte va det, jag är en grymt duktig skådespelerska.
När man är deprimerad så kan man skratta och vara glad, det märks ju oftast inte att man mår dåligt.
”It’s not who you are underneath, it’s what you do that defines you”- Batman begins
Alltså är jag inget
När jag skulle börja gå hos en psykolog första gången, vilket var hösten 2007 tror jag så skrev jag en lista. Jag upplevde inte att den kontakten gav särskillt mycket, men hon jag gick hos var rätt ung och ganska nyutexaminerad.
Det som är skrivet i rosa är min nutida komentar om det hela.
utan inbördes ordning
känner mig värdelös
Värdelös och meningslös och patetisk, stämmer fortfarande in på min bild av mig själv. Och den känslan har blivit värre sedan dess. Det blev bättre ett tag men sen blev det värre igen. Det känns inte som att det är något jag kan råda på, det bara är så. Jag borde ta livet av mig så mi slipper mig.
tror att jag inte skulle klara av något jag förutsatte mig
Det skulle jag inte, allt som kan gå fel i vad jag än gör skulle garanterat gå fel.
har svårt att lita på folk och känna tillit
Stämmer fortfarande, jag har jättesvårt för att slappna av med andra och mig själv, jag litar inte på mig själv heller.
svårt att lita på att folk verkligen tycker om mig, på riktigt
Sant, jag letar hela tiden i folks ögon och beteende mot mig om allt stämmer, min syster har snäst och sagt ibland ”Varför tittar du sådär på mig!?!”
jobbigt att umgås med nya människor
Om jag tror att vi aldrig mer kommer träffas kan jag vara hur charmig och öppen ch go som helst, men om jag känner att jag måste skapa en relation med folk på längre sikt så blir jag bara avståndstagande, jag orkar inte umgås med folk som tror dom känner mig när jag inte känner att jag känner dom. Det tar för mycket energi att lära känna någon ny. Dels måste man vakta på sig själv så man inte säger fel saker och sen måste man underhålla och vara rolig för att de ska trivas och sen så måste man se till att de inte kommer för nära osv. osv. Därför försöker jag inbilla mig själv att jag inte gillar människor för då är det lättae att bara skita i dom.
jobbigt att prata om känslor
Det är jobbigt att prata om mig själv över huvudtaget, jag vill inte prata om mina misslyckanden, och att må dåligt är ett misslyckande då det i princip är mitt eget fel. Jag har då två val, att må bra, vilket i stort sätt är omöjligt eller ta livet av mig utan att någon märker det.
hatar att gråta, speciellt när folk ser
Jag kan må dåligt utan att gråta, det är när någon ser att jag mår dåligt som jag gråter
svårt att prata med närstående om jobbiga saker
Ja, för då gråter jag
känner mig inte ”hemma” någonstans
Nej, jag har inget hemma, jag hänger löst. ”Hemma” så har jag ett rum knökat med saker, men jag väntar egentligen bara på att få flytta ut, vilket jag skulle gjort för länge sedan. Hos Oskar så inkräktar jag bara, ok, han gilar att ha mig där, men jag känner ändå att jag bara inkräktar och stör och inte ska va där för mycket för jag bor inte där, det är hans lägenhet.
tycker jag inkräktar på folks liv och revir
Det känns som om jag inte är välkommen någonstans, jag stör mest och de har bättre saker för sig än att hänga med mig.
hakar upp mig på idiotsaker
Typ nästa köp jag ska göra, jag blir helt obsessed vid olika saker, eller typ bloggar jag inte kan sluta läsa trots att jag inte gillar dom.
blir nervös hela tiden, speciellt vid övergångar till nya saker miljöer och människor
Ja, stämmer fortfarande
tycker det är svårt att förstå vad folk menar, missförstår lätt och känner att jag ofta blir missförstådd.
Upplever inte längre att det är lika jobbigt
glömmer saker hela tiden
Kommer inte håg vad jag menade med detta
tycker det är svårt att kumunicera verbalt
Jag önskade att man skulle börja använda telepati i stället
konflikträdd
Jag fick ordentligt däng en gång pga att jag bråkade för mycket.Jag hatar att erkänna att jag är konflikträdd.
tar bort saker människor känslor hela tiden
Det betyder att jag håller på att omedvetet avsluta relationer, för jag tycker inte jag är värdig dom och ta bort känslor är att jag försöker intala mig att de jag har runt kring mig inte är så viktiga och att jag inte är så viktigt för dom.
tar inte tag i saker jag borde ta tag i ex. körkort
Stämmer fortfarande, jag har fortfarande inte körkor, jag är helt övertygad om att jag aldrig kommer ha det heller, den situationen är aldeles för läskig, sitta ensam i en jävla bil med en människa man inte känner och bli dömd och bedömd.
omåttligt omotiverad
Om man förutsätter att man aldrig kommer klara av något så slipper man besvikelsen när man inte gör det, då kan man lika gärna aldrig göra det och vara besviken från början
det mesta jag gör blir halvhjärtat för jag tror att det ändå aldrig skulle bli bra
Sant, jag har väldigt svårt för att gå in för saker
känner mig ful och äcklig
Vaddå känner!?! Jag ÄR ful och äcklig. Jag känner mig smittad av hur ful och äcklig mitt ex. är, och ifall ni träffat honom så vet ni vad jag menar, han är ingen sympatisk människa.
det kvittar vad jag än gör så kommer det skita sig
Sant, min framtid är nattsvart, jag borde ta livet av mig i stället
”Because we do not know when we are going to die, we get to think of life as an inexhaustible well and yet everything happens only a certain number of times, and a very small number really. How many times will you remember a certain afternoon of your childhood? An afternoon that is so deeply a part of your being that you cannot conceive of your life without it? Perhaps 4 …. 5 times more. Perhaps not even that.
How many times will you watch the full moon rise …… Perhaps twenty and yet it all seems limitless.” -From Brandon Lees last interviev
Frågan är… ska jag ta livet av mig nu eller vänta på att det kanske [men inte sannolikt] kan bli bättre?
Jag tror inte på att det kan bli bättre, jag har mått bra i perioder men de har alltid varit korta och beroende av olika saker.
Ex, förra våren var det nyförälskelse och en kick efter jag gjort slut med min förra… pojkvän är ett aldeles för fint ord på en så äcklig människa.
Gången innan dess så va jag trygg i vetskapen om att jag hade ett år kvar på gymnasiet och jag bodde ihop med jättefina människor som fick mig att må bra och jag behövde bara träffa min jobbiga familj (syftar inte på syrran nu utan de andra) så särskill ofta.
Känner mig bara avtrubbad och matt nu.
Det är bara svart, och det är konstant, jag kommer inte undan. Jag kan ha en del bra dagar, de dagar jag inte tänker så mycket eller slipper tänka på framtid osv, de dagar när jag kan låtsas att det inte finns något ”i morgon” men de är sällsynta, de senaste veckorna eller kanske det är månader? Så har jag gråtit varje dag. Hela dagarna.
Jag tycker inte om att va ensam heller för då blir det bara att jag tänker en massa, men jag vill inte umgås heller ifall jag skulle bli gråtig då, det är bara jobbigt.
Jag orkar inte mer, jag vill ha ett slut på det men jag ser inte det.
Jag tycker inte om att söka jobb, jag mår bara dåligt av det. Varje gång jag ska skriva något eller försöka få mig att ringa så kommer alla tankar på att jag bara är patetiska och att dom inte vill ha mig och att jag är ful och patetisk etc. etc.
Jag vill/kan inte göra något annat heller.
Jag har några alternativ för vad jag kan tänka mig att göra i stället men i stort sett alla är stängda för mig.
Plugga till frisör: Kostar för mycket pengar, jag har inte dom summorna och jag vill inte investera det i något som jag känner halvdant inför.
Plugga sexologi: Finns inga såna kurser att söka i höst.
Psykologi(psykologutbildning): Det jag vill helst, jag har inte tillräcklig arbetslivserfarenhet eller poäng, det går inte.
Jag kan lika gärna ta livet av mig.
Ska jag söka jobb är jag övertygad om att de inte vill ha mig, det går att prata med mig i tjugo minuter utan att jag verkar underlig men inte längre, jag märker hur dom ryggar när jag varit på intervjuer. Dom tycker jag är för knepig och onormal eller nåt.
Jag tycker dessutom det är pinsamt att söka jobb för då måste jag erkänna att jag inte har något, att jag knappt har någon erfarenhet och att jag bara är sämst och att jag bara är patetisk.
Dead end liksom.
Jag vill att de ska söka upp mig och säga att jag skulle va perfekt för det jobbet och riktigt tjata på mig att jag ska börja jobba hos dom annars så tror jag att dom inte vill ha mig, och även om jag skulle få jobb någonstans skulle jag va rädd för att de skulle säga att de va besvikna på mig och att jag inte va som de trodde och säga upp mig.
Det spelar ingen roll vad jag än gör så kommer det gå åt helvete, jag kommer inte lyckas med något –jag är redan misslyckad liksom
Det är ingen ide att göra nåt, jag kan lika gärna ta livet av mig.
Jag vill inte göra något heller, det känns så jobbigt och oöverstigligt, det hade kanske[väldigt osannolikt dock] gått att få ett jobb om jag la mer energi i det, men det känns bara som att det är så mycket jobb för något som inte kommer hända ändå.
Och jag vill inte misslyckas mer jag vill bara dö, inte behöva göra nåt, bara dö bort ifrån allt.
Vad fantastiskt det hade varit ifall man hade haft en dödlig cansersjukdom eller nåt, ha kanske ett halvår på sig att trilla av pin.
Då hade man inte behövt göra folk så ledsna, jag menar canser förstår dom ju att det är ju faktiskt en sjukdom, de har lite lättare att förstå att man dör då. Tar man livet av sig så tror de att det är deras fel på nåt vis och får skuldkänslor, vilket är jävligt onödigt.
Jag kan inte se att det kan bli bra från det här. Det skulle krävas en omproggramering av hela mig i så fall och jag känner mig inte kapabel att göra det.
Har ju ändå läst en del om positiv psykologi men det känns bara som humbug i alla fall, och när något är evidensbaserat så är det statistiska siffror som berättar om något funkar eller inte, inte om det faktiskt gör det. Bara för det funkar för de flästa så behöver det inte betyda att det funkar för mig.
Kanske är det bara negg men jag vet inte
Jag kan inte peppa mig själv, jag kan liksom inte bara ljuga i mig själv saker. Jag kan inte säga till mig själv att jag är bra när jag vet att jag är meningslös, värdelös och patetisk.
Jag kan inte säga att jag är fin när jag ser hur jävla ful jag är. Jag kan inte säga att jag gjort en massa bra saker när jag inte har det. Eller att jag är bra på saker när jag inte är det.
Det går ju inte!
Alla dessa självhjälpsböcker och alla tips etc. man hittar om hur man ska må bra är ju bara till för människor som redan mår bra, som bara vill krydda livet lite. Vaddå, ska jag behöva knapra piller!
Nu skiter jag i det här, jag orkar inte mer.
Känns bara som att förr eller senare så tar jag livet av mig i alla fall, har tänkt så sen nian, vilket va typ sju år sen så jag ser inte hur det skulle bli en ändring på det nu…
Jag har varit sjuk i snart en vecka och det är inte lite sjuk heller. Min stackars underbaring har varit det med men gått till skolan iallafall.
Doktorn trodde inte det va svininfluensan iaf.
Han kom hem med glass till mig nu, snart ska han iväg på alumnimiddag, vad nu det är?
Är lite smått svartis då han har klätt upp sig så 
hoppas flickorna kan låta bli honom nu.
Mitt emomode har släppt lite nu, det är bara att börja jobba för att det ska bli bra och ordna sig med allt och att jag ska börja må bra.
Det är bara det att det är så mycket jobb med det, inget händer ju av sig självt. Att va deppig är så enkelt då kan man skulla ifrån sig på allt möjligt när det inte går bra och man hittar på alla möjliga anledningar till att allt är meningslöst och lönlöst.
Det är mycket svårare att faktiskt börja jobba för att man ska må bra och att jobbiga saker ska ordna upp sig. Men det är bara att göra det helt enkelt, det är bara i början det är jobbigt, sen börjar ”uppward spiraling” bli lättare och lättare allt eftersom.
”Downward spiraling” går mycket av sig självt och där blir det bara jobbigare och jobbigare, men inser man att det bara är onödigt att hålla på och deppa och va emo så blir allt lättare.
Att va emo.. eller deppig är lite som att ligga i koma, man lever inte riktigt i verkligheten. Man lever i en inbillad låtsasvärld där allt bara är jobbigt och svårt och ingen tycker om en ändå.
Jag har varit deppig förut men då hade jag inte så mycket kunskap så då kunde jag inte analysera mig själv på samma sätt som nu och då trodde jag faktiskt på alla negativa saker jag tänkte och sa till mig själv. Nu vet jag att bara för man tänker det så behöver det inte betyda att det är sant, verkligheten kan se ut på ett helt annat sätt.
Jag gråter inte varje dag längre och jag tycker inte synd om mig själv, men det jag har svårt att komma över är självföraktet. Lite beror det på att jag lät det gå så långt denna gången trots att jag borde vetat bättre och trots att jag visste hur jag skulle göra för att motverka, och rätt mycket lever kvar sen jag va liten och ungdom. Grundantaganden är svåra att bli av med även om man intellektuellt sätt vet att de inte är sanna.
Jag har fått en del hårda törnar i livet och gått på en del niter men det jag råkat ut för har inte så stor inverkan på mig, utan det är hur jag tänker som är kruxet, hur jag lärt mig tänka…
Det är vad jag behöver ta itu med, jag behöver lära om. Ska bli mer positiv, och då inte glättigt och ytligt positiv utan positiv rakt igenom.
Ett jullov för flera år sedan vaknade jag tidigt en solig morgon, tidigt för att vara jullov iallafall.
Jag tog en promenad i skogen. Luften var kylig och men solen värmde kinderna och det låg ett tjockt glittrande lager snö på marken. Det var helt vindstilla och aldeles tyst, inte ett ljud hördes.
Jag gick på stigen längs skogsbrynet, på marken fanns harspår, spår av rådjur, räv och andra smådjur.
Där stigen väjde av in mot skogen var det harspår och rävspår i en vild röra.
Mitt i villervallan av spår låg en ensam frusen bloddroppe och gnistrade som en rubin.
Det kanske låter makabert, antagligen fick haren sätta livet till för att räven skulle överleva, men just i det ögonblicket var det så vackert.
När jag blir stor… jag tänker så hela tiden fast jag faktiskt räknas som vuxen nu.
Jag har upptäckt att jag är ganska materialistisk av mig, jag gillar fina saker.
Jag gillar kvalitet och när det känns lyxigt. Ingen billig skit 
Visst kan man hitta fina kvalitetssaker för en liten peng med, det är inte det jag menar…
men det känns när det är kvalitet på det, det känns mer genuint på något sätt…
En dröm jag har just nu är en Louis Voutton Speedy väska, inte för att den är överdrivet snygg, men det osar kvalitet över den.
Den blir aldrig omodern, den håller för evigt och den blir bara snyggare ju äldre den blir, den mörknar ju i färgen ju äldre den blir. Fast den går ju faktiskt att få tag på grymt mycket billigare begagnad på ex. Tradera.se ibland om man har tur.
Det är lite det jag är ute efter när jag shoppar, något fint som kan bli ens favorit som man använder jämt tills det trillar i bitar. Favoritgrejer som blir en del av ens personlighet, som definierar ens personlighet rättare sagt.
(I know its stupid, man är ju inte sina saker men jag har inte riktigt fattat det än )
Men då jag är osäker och inte vet vem jag är då blir det att man köper säsongens väska på hm och tröttnar efter ett tag. Det är vad jag har gjort hittils. Nu har jag för ett tag sedan investerat i en Friis & Company väska(på Tradera såklart) och det har blivit en sådan favorit, den är snygg och praktisk, lagom stor. Och den kommer jag ha och tycka om tills jag slitit ut den, hoppas jag… och när den är utsliten kanske jag har råd med en LV.
Jag vill verkligen komma över det där med att jag måste ha en specifik stil hela tiden. Jag vill inte behöva tänka ” det där är jag och det där är inte jag” om saker jag gillar… eller inte gillar. Ibland köper jag saker, speciellt när jag får slängar av osäkerhet och deppighet, för att jag tror att det kommer vara ”jag” eller för att jag tror att jag mirakulöst kommer bli någon annan. Sen tröttnar jag jättefort och så ligger det bara där i garderoben tills samvetet säger mig att ge bort det till min syster.
Men jag har bestämmt mig för att se mer på sakers värde, kommer detta tappa värde så fort jag har använt det en gång? eller kommer det bara bli finare ju mer jag använder/ äldre det blir?
En billig top kan ju va snygg, men efter en tvätt blir det noppigt eller att sömmarna dragit sig, fast en top för samma peng, kan ju hålla för evigt med… det är bara att känna på kvaliteten.
Bleks kläderna ut kan man ju färja om dom, eller Nitor har ju ”back to black” eller ”back to jeans” eller ”back to white” att bara köra i tvättmaskinen.
Men jag ska inte köpa något mer som tappar i värde med en gång, inte med tanke på att någon gång sälja det, utan att jag vill att varje gång jag tar på mig det ska jag känna mig fin och inte tänka ”den där gamla slitna” om det.
Kvalitet före kvantitet.
Det ska vara en investering och inte bara ännu en sak.
Hej älskling.
Förlåt mig för att jag är så seg.. Färsökte skriva några situationer först, sen blev det lite annat med. Känns fel och specifiera saker såhär.. Precis allt är ju bra med dig ju
När du och jag ligger tätt intill i mörkret håller om varandra och pratar får du mig att må så underbart bra. Jag känner att du verkligen lyssnar på vad jag säger och att jag kan lita på dig. Sen har du väldigt bra synpunkter på mina knepiga spörsmål. Tycker väldigt mkt om att du öppnar dig för mig också. Då känner jag mig betrodd.
När du trots att du har neggat jättelänge om nått lr är jättestressad ändå genomför det. Det visar på starkt mod.
När du plötsligt flammar upp och passionerat börjar prata om något du tycker är intressant. Du har en riktig gnista i ögonen då. Det är det väldigt få som har så det är coolt.
När du bara är dig själv så jag kan förundras och njuta av alla dina egenheter. Snälla försök aldrig bli någon annan. Jag älskar dig!
Du har ungefär samma humor som jag, inte rktigt lika sjuk kanske
Du blir mysigt rädd för skräckfilmer, vilket jag tycker är underbart för då känner jag mig så manlig. hrrrm…
Du har väldigt utvecklad fantasi och är väldigt kreativ.
Du har tålamod som en ängel, vilket säkert behövs för å stå ut med lilla mig.
Du är väldigt smart och snabblärd och kan säkert blir hur bra som helst inom något som intresserar dig.
Jag tycker du är en helt underbar otrolig människa ocj jag är lycklig för varenda dag jag får tillbringa ihop med dig.
<3
Ditt alldeles egna mysmonster.
Nu såhär i sommar(o)vädret skulle det sitta fint med en mysdress att gosa in sig i… frågan är bara var man får tag på det.
Någon som vet var man kan få tag på en sådan?
//Baby
… med allt vad det innebär.
Jag gillar värmen om sommaren, jag gillar växtligheten jag gillar alla goda bär och glass. Jag gillar känslan av sommaren, det går lite långsammare då.
Jag gillar inte mygg, eller flugor(finns massor här ute på landet) och framför allt, jag gillar inte att visa upp mig i bikini. Det är ren och skär ångest!
- För det första så gillar jag inte min kropp, har aldrig gjort (förutom när jag vägde 47 och höll på att få anorexi).
- För det andra så har jag issus, jag gillar inte när folk(män) glor, jag har fortfarnade en massa aggressioner mot män. (särskillt medelålders män som tror dom är nåt eller tror att dom på något sätt är bättre bara för att dom är män.)
- För det tredje är jag inte snygg, har aldrig varit, jag har sen jag va 12 alltid varit lite rund( de som känner mig skrattar säkert när de läser detta)
Ok, jag är inte rund, men slapp i kroppen, det dallrar helt enkelt, och det har jag komplex för, jag gillar inte när kroppen rör på sig utan att jag vill det. Jag vill kunna springa runt halvnaken utan att oroa mig för att det dallrar eller att folk glor.
Jag vill vara spinkig i kroppen så jag inte ser sexig ut, då kan man ha på sig vadsomhelt utan att det ser vulgärt ut och ingen jävul skulle glo, i alla fall inte med den blicken som säger ”jag skulle kunna sätta på det där”
Jag gillar inte såna blickar.
Jag gillar inte att känna min kropp jag gillar inte när det kurrar i magen eller dallrar eller att känna pulsen när man sprungit eller klumpen i halsen när man är ledsen, eller att det hettar i kinderna när man skäms etc.
Så bikini betyder ångest. Har hittat ett par jag gillar, men alla är egentligen inte vad jag vill ha. Jag vill ha en annan kropp…
but I´m stuck with me, fan.
Så, hur lär man sig trivas i sin kropp?
Efter tre och en halv veckas förspel var vi bägge två bursting with desire vid tolvslaget, klockan var fyra minuter över när vi bägge två var tillfredställda och nöjda.
Uppehåll med sex etc. är inget vi rekomenderar, inte i mer än en vecka iaf.
Jag klarade mig rätt bra, men för tjejer är det ju ”If you don´t use it you loose it” för Tomte var det jobbigt att inte ens få tillfredställa sig själv, han blev lite galen till slut.
Vi har bestämmt att aldrig aldrig göra det här dumma exprimentet igen.
I alla fall inte i tre och en halv vecka.
Grattis på födelsedagen älskling!
Katten färgade mitt hår igår.
Jag var inte jättnöjd först, men hon gjorde ett jättbra jobb. Färgen blev lite orange och det va det jag inte va nöjd med men nu efter jag kommit hem och har tittat mig ordentligt i spegeln är jag jättenöjd!
Färgen framhäver mina färjer i ansiktet och jag ser jättefraich ut.
Hon ska få hjälpa mig att göra fler ljusare slingor på dom mörkaste slingorna senare i sommar när håret hunnit vila lite och jag ska göra slingor på henne i sommar.
Jag klippte lugg på henne och jag hoppas att hon är nöjd.
Jag är inne i en sån period just nu då jag bara känner mig FUL och FEL hela tiden. Jag känner mig så sliten och allt jag har i garderoben och hela min stil hela jag känns så gammal och sliten. Jag har handlat en massa nytt men det känns inte bra att göra av med så mycket pengar.
Jag vill uppgradera mig själv och bli en riktig babe, men då krävs väl en ”total makeover” med plastikkirurgi och skit för att jag ska bli nöjd.
Känner mig rätt trashig. Eller så är det bara en skev självbild.
Mycket grundar sig kanske i att jag inte tål mig själv, jag vill vara någon annan, någon som är mycket bättre, snyggare, smartare, mer social, mer ”normal”.
Jag är patetisk men jag vill bara va normal och jag har aldrig någonsin varit det.
I grundskolan gjorde jag en ”grej” av att jag va udda, jag va en konstfreak som läste för mycket böcker och flummade runt i fantasier(och hade pappas gamla skjortor på mig med färgstänk) och i gymnasiet va jag estet, dramaestet och alla ni som någongång stött på ordet estet har säkert alla möjliga fördomar(även positiva kanske) om vad det innebar. Men att gå i en estetklass är lite som att gå i vilken klass som helst. Det finns vissa normer och regler för hur man klär sig och uppför sig och som estet så förvätas man vara på ett visst sätt, normen är att va udda. Jag fick inte va ”normal” jag ville iofs. inte vara det vid den tiden heller.
Pratade med syster idag och hon känner sig sleten hon med, hon är så himla söt men hon sminkar över det med massa brunkräm och kajal och hon har alltid slitna gamla jeans och slitet gammalt löshår på sig, för hon tycker sitt eget är för kort(fast det är jättefint) och en stor säckig bandtröja.
Jag vill bara få henne att inse att hon inte behöver allt smink att hon har fina grejer i garderoben och att hon är såå söt om hon bara slappnar av lite.(Och att hon ska skita i vad kompisarna säger och gör och har på sig)
Jag kanske borde göra samma grej med mig själv men det funker inte riktigt, det brukar inte funka att göra sånt för sig själv för jag tror ju inte på det.
Jag är lite tvärt om emot henne, jag sminkar mig inte alls och jag har oftast allt annat är jeans på mig. (mina snyggaste har blivit för små och det är jobbigt)
Kanske jag borde försöka mer, försöka göra mig själv finare, börja träna, äta bra mat och försöka bli den jag vill bli, bli mitt bästa möjliga jag, men det känns som om det inte går, jag är dömd att va ful och fel.
Jag är så avis på killar, min kille är assnygg och det kommer helt naturlig för honom, han behöver inte ens försöka han är bara snygg och ändå.
Men tjejer ska ha en massa mojs och assessoarer etc. på oss och färja sönder håret och vaxa ben och sminka etc. i jakt på att bli perfekta. Och jag jagar jag med, jag vill vara perfekt, jag vill att andra ska se upp till mig och jag vill vara den perfekta flickvännen för min älskling.
Jag är fin i håret nu iaf. känner mig som ett lejon eller en tiger, lite orange men ändå cool.
Äntligen en normalformad flicka i reklamkampanjer, detta är Peaches för Ultimo
Honung innehåller naturligt väteperoxid, blanda med vatten och citron och sitt i solen en timma.
Kamomill är ett bra sätt att ljusa upp en tråkig blond hårfärg.
Använd kamomill och skölj håret med ett avkok eller te flera gånger under en vecka eller så kommer att lysa upp lockarna på nolltid.
Citron fungerar bra för att ljusa upp hårfärgen. Du kan använda saft från färska citroner eller ett enklare sätt är att köpa citronjuice koncentrat från butiken. Man har det i håret i ca 2 timmar i solen, värmen behövs för att bleka. men få det inte på huden, då det kan bleka bort solbrännan och använd alltid balsam eller hårinpackninge fter då det kan torka ut.
Olivolja är ett fantastiskt hårbalsam men det kan även användas som ett naturligt uppljusare också. Kamma en generös mängd av olivolja genom ditt hår och sitt cirka en timme i solen och tvätta sedan ur oljan. Ditt hår kommer inte bara att vara naturligt uppljusat, kommer det att vara återfuktad också!
Ljust öl är perfekt för att lägga till en naturlig solkysst lyster på ditt hår.
Skölj håret med ölet och sitt i solen i en timma och skölj sedan ur det och balsamera.
Kronbladen från ringblomma, koka i vatten och skölj genom håret.
Rabarber, citron, grapefrukt och ananas, skapar en naturlig uppljusning på blondiner och brunetter. Tid och värme från solen kommer att ljusa upp få håret att glänsa.
De här metoderna får man upprepa ett par gånger i veckan tills man har fått det resultat man vill ha och de funkar bäst på naturligt, aldrig färgat hår.
Från 11 maj till 27 maj så ska jag och Tomte ha ett uppehåll med sex.
Dvs. inte ens ta på oss själva eller ha sex med varandra. Får se hur det går.
I skrivande stund (12maj) så känner jag mig redan lite smått galen.
Men å andra sidan är väl inte sexualitet hela världen…
Men för mig och Tomte är det ett stort intresse vi har gemensamt.
Att vi gör detta är för att se om vi kan bygga upp en stämmning så vi exploderar den 27e och att kanske utforska fler gemensamma intressen.
Jag ska träffa min älskling i morgon, får se om jag kan hålla händerna borta från hans heta kropp.
Hej!
Du är lojal mot dina vänner och ställer upp för dem!
Du är tålmodig
Det är kul att snacka med dig, då du har intressanta åsikter och förslag
Du kompletterar inte mig direkt men däremot Sam och Katten igenom att du är lugn och är någon slags stabil grund för dom.
När du väl visar det så har du väldigt bra humor! Sådant är riktigt viktigt.
Du tycker om att göra roliga saker med gänget!
Det va inte så mycket som togs upp för de andra.
Sam undrade över vad hon skulle göra i sommar och fick att hon spikade i en massa spikar på rad, och en stark ”volvo” känsla. Någon som satte fast däck med en maskin.
Sams spontana tolkning va att hon skulle ”nail” en massa volvo arbetare i sommar.
Sen fick hon att hon klippte i tyg och en massa tyg som rullades ut och hon ska sy en klänning i sommar, sen skulle det gå ändå med hennes ekonomi.
Jag kommer inte ihåg om Katten fick något. De var rätt tysta denna gången.
Jag fick.
Ett par som dansar gammeldags dans, är inte så rika enligt deras kläder men lyckliga. En rektangular chokladtårta, feststämmning, bröllop? förlovning?
Tolkning:
Möjligen att David och Fia förlovar sig/gifter sig.
Eller att jag och Tomte förlovar oss.
Sedan frågade jag om en massa saker jag oroar mig för och vill veta.
Fråga: Framtid?
Jag sitter i en båt, en forntida egyptisk/asiatisk båt. Det är målat i svart mönstrat vid fören och målade ögon. Båten är stilla ett lod sänks ner.Tredje viktigaste.
Tolkning:
Jag håller på att bestämma position och navigering.
Var jag är och vart jag ska.
Fråga: Vad ska jag göra?
Jag ligger på gräset och är ensam men känner mig fullkomlig, raketer skuts upp i luften och fyrverkerierna är vackra. Det viktigaste.
Tolkning:
Sam sa att jag inte skulle tappa siktet mot stjärnorna.
Jag kommer komma till mitt mål och känna mig fullkomlig.
Fråga: Vad ska jag jobba med?
Jag sitter i en kassa och drar saker ”blippar dom” och lägger dom på hög. Jag kommer trivas. Kunderna tar inte med sig sakerna när de går, de tar bara med sig en bra känsla. Jag sänder ut en bra känsla. Jag ska va där i tolv månader. Det är bara att sträcka mig ut och ta jobbet för det finns redan där. Näst viktigaste.
Tolkning:
Jag kommer få ett jobb och va där i tolv månader.
Fråga: Ska jag och Tomte bo ihop?
Ett triangelformat koboltblått tält och någon öppnar dragkedjan och sticker in sina händer och ”viftar” Tomte sticker in sitt huvud och gör en min, flinar. Vi har sex i tältet. Fjärde viktigaste.
Tolkning:
Ja, vi kommer bo ihop, i tält, kanske i sommar. Vi kommer kanske sticka iväg ensamma? Eller iaf. ha ett eget tält.
Jag känner vad som är rätt och fel, det som bara känns är rätt, behöver jag övertala mig är det fel.
Hon har skrivit en liten lista över vad hon tycker om mig.(bara positiva saker)
Tack Sam!
- Lojal
- God lyssnare-lyssnar bra & kommer sen med goda råd hur man ska lösa problem.
- Fin människosyn- inte fördomsfull och förlåter myckt vilket bottnar i en grunduppfattning om att alla är vi människor som kan göra misstag.(humanism?) Men som vill gott i grund & botten.
- Ödmjuk- tror inte att hon alltid har rätt och aldrig kan ha fel och att hennes ord är lag. Tror på ngt större än sig själv. (andlig?)
- En vilja att utvecklas & sträva frammåt. Bli lite bättre i morgon än vad hon är idag. Delar ej illusionen att hon redan är fulländad.
- Rolig,stillsam men trivsam humor.
- Säger sällan nej när man vill göra något och ställer alltid upp för den hon bryr sig om. Ex. gå & simma,ta en promenad, träffas och umgås.
- Duktig på att sy och måla, att göra fina saker och ett gott öga för estetik.
- Kreativ
- Lugn och behaglig, man käner sig trygg.
- Intelligent & kan väldigt mycket om intressanta saker (ex. sex, psykologi, sexualpsykologi)
- Stark i sig själv utan att behöva trycka ner andra.
- Vet vad hon vill utan att för den skull allid känna ett överväldigande behov av att tala om det.
- Kompletterar mig väldigt bra!
- Tålmodig och uthållig.
- Duktig på att balansera sin tid, energi, sina resurser.
- Renlig- alltid trevligt!
- Listig- bra på att se alternativa (och fifinurliga) lösningar.
- Like, such a babe. Vacker inifrån och ut.
- Snarkar inte!
- Inte särskillt långsint- surar inte för småsaker och går vidare. (iaf. när det gäller folk hon gillar)
- Mijövänlig
- Generös
- Mjuk att ta på…
Represantiv frukt: Persika!
Baby
vindviskning