Ett fruset ögonblick

Ett jullov för flera år sedan vaknade jag tidigt en solig morgon, tidigt för att vara jullov iallafall.
Jag tog en promenad i skogen. Luften var kylig och men solen värmde kinderna och det låg ett tjockt glittrande lager snö på marken. Det var helt vindstilla och aldeles tyst, inte ett ljud hördes.
Jag gick på stigen längs skogsbrynet, på marken fanns harspår, spår av rådjur, räv och andra smådjur.
Där stigen väjde av in mot skogen var det harspår och rävspår i en vild röra.
Mitt i villervallan av spår låg en ensam frusen bloddroppe och gnistrade som en rubin.

Det kanske låter makabert, antagligen fick haren sätta livet till för att räven skulle överleva, men just i det ögonblicket var det så vackert.